Vegansk ost passar inte bara för vegetarianer/veganer. Om du är laktosintolerant, mjölkallergiker eller bara vill minska ditt klimatavtryck är detta ett bra alternativ! Traditionell mejeriproduktion kräver nämligen stora mängder vatten och foder. Det bidrar, i sin tur, till ökade utsläpp av växthusgaser.
Denna produkt hör till kategorin icke-mejeriprodukter och växtbaserad motsvarighet till ost. Ostar som man räknar till veganska spänner över ett stort område. Det gäller allt från mjuka färskostar till lagrade och odlade, hårda rivostar som exempelvis parmesan. Den mest framträdande egenskapen hos vegansk ost är förstås att den inte innehåller några produkter som är animaliska, det vill säga från djur.
Själva tillverkningen skiljer sig åt beroende på om produkten är industriellt framställd eller hemlagad. I kommersiell produktion ingår ofta förtjockningsmedel, stabiliseringsmedel och smakförstärkare för att efterlikna smak/konsistens hos traditionell ost. Hemmagjord vegansk ost kan vara enklare och bestå av naturliga ingredienser. Ett vanligt recept är baserat på blötlagda cashewnötter, citronjuice, näringsjäst och probiotika. Smaksättning kan innefatta hackad basilika, soltorkade tomater, gräslök eller vitlök – allt mixat till en slät smet.
Här följer några fler ingredienser och baser:
Nötter och frön:
Cashew, mandel, solrosfrön och sesamfrön används ofta för att ge en krämig konsistens och smak.
Sojabönor:
Tofu är en vegansk, ostliknande massa gjord av sojabönor och är användbar i olika veganska ostar.
Havre:
Havremjölk är en populär bas för att tillverka veganska ostprodukter, till exempel vispgrädde eller cream cheese.
Andra växtbaserade ingredienser:
Kokosolja, tapioka (utvinner man ur kassavaroten), ris, potatis och näringsjäst. Det sistnämnda bidrar till att skapa en ostig smak. Detta, plus att majoriteten av ostarna saknar proteininnehåll, för oss in på innehållet för denna sajt.
Näringsjäst som vegansk ost
Förutom den ”ostiga” smaken har näringsjästen också, till skillnad från många veganska ostar, ett högt proteininnehåll. Det gör den förstås populär bland veganer/vegetarianer. Sedan är den ett mycket omtyckt och använt substitut för vanlig ost i samma kretsar. Det gäller både i olika recept och i stället för parmesan på pastan (som då förstås inte ska innehålla ägg!).
Nu kanske det låter som om du måste vara vegan/vegetarian för att använda näringsjäst eller andra liknande produkter. Så är förstås inte fallet! Det går lika bra om du är flexitarian (du äter ”grönt” som bas, men utan att sluta med kött), äter kött eller bara vill prova något nytt. Kort sagt: Näringsjästen kan alla använda! Det gäller så klart också andra veganska/vegetariska produkter. Så, nu har vi klargjort detta! Det är däremot ett faktum att om du äter mer ”grönt” är det bra för din hälsa.
Näringsjästen kan inte ersätta den klassiska osten på mackan eftersom den ju kommer i fling- eller pulverform. Här finns det dock många alternativ. I smaktester har Oddlygood Veggie med finska mejerijätten Valio som tillverkare fått höga betyg. Det gäller den skivade varianten på mackan men också den rivna
för pizzan. Hyllningarna gäller både smak och smältegenskaper.
Historia
Vegansk ost är ingalunda någon nyhet. Kineserna använde sig av fermenterad tofu eller hel soja redan på 1500-talet för att skapa denna produkt. Senare gjorde man hemgjorda, veganska ostar av sojamjöl, margarin och jästextrakt. I det fallet spelade valet av margarin en stor roll: Med hårdare margarin blev slutprodukten en ost som man kunde skiva. Mjukare margarin innebar en mjukare, bredbar ost.
Rent kommersiellt blev den veganska osten tillgänglig för ”den breda massan” under 1970- och 1980-talet. Man ska dock komma ihåg att de här intiala produkterna var av ganska låg kvalitet jämfört med mejeriost eller dagens veganost. Konsistensen kunde vara både vaxartad och kritaktig samt i vissa fall även plastig. Under 1990-talet kostade vegansk ost ungefär dubbelt så mycket som vanlig ost.
Från 2018 och framåt har startade många nya företag som sysslar med tillverkningen av veganost. Numera använder flera av dessa genetiskt modifierad jäst för att syntetisera komjölksproteiner utan att använda sig av kor. Målsättningen är att få till en produkt som mer liknar den ”vanliga” osten.
Marknaden
Från och med året 2018 (som vi nämnde ovan!) har marknaden för vegansk ost växt på en global nivå (det vill säga i hela världen!). Marknadsundersökningar har visat att Europa har den allra största marknadsandelen, motsvarande hela 43 %. Sedan följer i tur och ordning: Nordamerika, Asien/Stilla Havsområdet, Sydamerika, Mellanöstern och Afrika. Värdet på denna marknad år 2024 förväntar man till cirka 4 miljarder dollar! Det går att jämföra med 2016 då summan var ungefär hälften, eller 2,1 miljarder dollar.
Siffrorna ovan indikerar alltså en ökning med nästan 100 % på bara 8 år! Vad är det då som driver på denna snabba utveckling? Ja, det är förstås den allmänna trenden i världen just nu. Den ökande benägenheten till vegetariska källor vad gäller livsmedel som i sin tur har att göra med världens snabbt växande befolkning. Sedan är det också så att många stora livsmedelskedjor har börjat positionera sig inför den ”gröna våg” som nu är på väg.
Det är dock fortfarande så att den veganska osten är betydligt dyrare än den traditionella.
Slutligen om vegansk ost
Vegansk ost innehåller inga animaliska fetter eller kolesterol. Det gör den dessutom till ett hälsosammare alternativ för vissa. Dock är det viktigt att läsa innehållsförteckningen, eftersom vissa produkter innehåller mycket mättat fett (särskilt de baserade på kokosolja) eller tillsatser. Hemmagjord ost baserad på nötter eller baljväxter tenderar att vara mer näringsrik och innehålla färre tillsatser.
En av de främsta anledningarna till att många väljer vegansk ost är miljöhänsyn. Genom att välja växtbaserade alternativ kan man minska sin miljöpåverkan. Dessutom innebär vegansk ost att inga djur utnyttjas eller hålls i fångenskap, vilket är viktigt för dem som följer en djurrättslig livsfilosofi.
Till sist: Smaken kan ofta vara en vattendelare – vissa älskar den, andra anser att det inte ”smakar ost”. Det senare är dock ofta en vanesak.